madelene

Det blev ju inte mycket av det där zombie-modet. Jag följde med kära mor och S till finaste moster istället och tittade på när dom åt godis. Nomnomnom! Jag är så otroligt trött i skallen och ögonen svider, men samtidigt är jag rastlös i kroppen och vill bara hoppa. En bra combo kan ju vara att fara ut och springa, då kanske jag får rensa skallen lite och blir av med springet i benen samtidigt. Men det känns inte riktigt som att mina ben vill bära mig en hel springtur utan mat i magen och på ben som stått upp konstant sen klockan nio i morse.

Jag har en konstig känsla i kroppen. Jag som haft folk runt omkring mig dygnet runt i flera veckor nu och plötsligt blir ensam gör det inte helt enkelt. Jag vet inte riktigt om jag ska tycka att det är skönt eller om det mest är obehagligt. Jag är ju inte en sån sorts människa som behöver ensamtid och tänka, då blir jag deprimerad. Jag behöver ha fart och fläkt runt omkring mig hela tiden och nu plötsligt känns allting så tomt. Jag vet inte om det är omgivningen eller på insidan av mig som det känns tomt. Hur ska man veta det? Världen snurrar och jag har inte riktigt rätt balans just nu.