madelene

Idag orkar man inte göra någonting. Ingen orkar göra någonting. Inte ens vädret orkar göra sin grej, det kan helt enkelt inte bestämma sig för om det ska vara sol eller regn, blåst eller vindstilla. Visst är hösten fin, men just nu behöver vi bara sommar och solsken, städerna blir så gråa mot hösten, löven börjar falla, likaså människorna. Det är ungefär som någon gråaktig sjukdom som blåser genom alla städer och drar ner alla människor som står i vägen. Vore det inte för att vintern kom efter hösten så kanske hösten vore en bra årstid. Färgerna är fina, hösten är bästa årstiden för fotografier men när man vet att vintern är så nära inpå så orkar man inte ens fotografera, det är ungefär som om man sitter inne och väntar in vintern på något sätt. Man vet att den förr eller senare kommer, så man kan inte roa sig på vägen. Vintern är kall, vintern är tråkig och jobbig. Man fryser ständigt och gruvar sig för att gå ut och hämta tidningen. Man måste skotta, använda vinterjacka och vantar. Sen har vi julafton, dom flesta ser det som någonting trevligt och längtar ofta dit. Själv tycker jag bara att det är överskattat som fan. Man måste klä sig i fina kläder, umgås med släkten och äta mat tills man spricker, sen måste man sitta och öppna massa julklappar medans alla tittar på, för att sedan fejka ett leende så att människan som köpt presenten inte ska bli besviken för att man inte tycker om den. Julen är som sagt bara överskattad, man slänger ut tusentals kronor och hur mycket energi som helst för en enda kväll. Varför inte lägga alla pengar på en resa utomlands istället, så slipper man både maten, presenterna och kylan. Sen kan man ju försöka se vintern från den ljusa sidan också, isåfall vore det väl nyårsafton. Vissa kan tänka ''hur kan hon tycka om nyårsafton men hata julafton?'' Jo, saken är den att på nyårsafton slipper man äta tills man spyr och man behöver inte heller bekymra sig för att varken köpa eller öppna presenter, man kan ägna hela kvällen åt att dricka god dricka och titta på raketer, dom är vackra. Dessutom är nyårsafton sista dagen på året och även första dagen på ett nytt år, och det betyder en ny start med nya inställningar, nytt tänkande och nya planer, sånt gillar man. Att sedan skiten spricker redan efter första veckan på nya året är ju en annan grej, man får väl försöka så länge det går. Nyårslöften har aldrig varit min grej riktigt. Men bara tanken på att det blir ett nytt år gör saken lite lättare, då kan man radera allt gammal som varit och börja om på nytt igen.  

Idag är det torsdag, vilken torsdag som helst ungefär, bortsett från att världens bästa empa fyller år imorgon. Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på, planerna spricker lite hit och dit mest hela tiden, så vi får se hur vi ska lösa detta men förhoppningsvis så hittar vi på någonting roligt ändå och hon får en lyckad födelsedag. Det är ju inte varje dag man blir byxmyndig, eller får börja köra moped. Ha. Idag ska hon göra moppeprovet, aj vad hon är körd! Hon hade väl ungefär 70 procent fel av 100. Stackars. Men det är annorlunda idag, när jag gjorde provet för två år sen var allting så mycket enklare. Förstår dock inte hur dom tänker. Moped är väl ungefär lika svårt som bil ungefär, kanske inte att köra, men man måste ju bete sig likadant i trafiken. Hur kan det då komma sig att man måste plugga i flera månader och ta ett antal körlektioner och betala tusentals kronor till bilkörkortet, medans moppekörkortet går ut på att läsa högst tio sidor i en bok, för att sedan köra fram och tillbak i fem minuter i ett parkeringsgarage i en källare? Förstår inte hur dom resonerar faktiskt. Dom skriver alltid i tidningen om hur mycket ungdomar som krockar och skadar sig i trafiken, att mopeden är farligaste fordonet och att det bara blir fler och fler mopedkrockar varje år, varför inte ge oss lite mer utbildning då? Hur kan dom lämna en att köra direkt ut i trafiken, från att ha övat i fem minuter i ett litet parkeringshus? Det är galet, eller har jag fel?

Idag borde jag ta det lugnt. Kunde inte somna igår, låg vaken till tre i morse och vred mig i sängen. Min hals gör mig galen, det är någon slags hosta som varken går att hosta bort eller går bort av sig själv, det känns ungefär som en luftbubbla i halsen som ligger och irriterar någonstans, jag blir galen. Dessutom har jag världens huvudvärk, har knarkat treo hela dagen men blir det bättre, nej. Har legat i sängen hela morgonen. Vaknade kring halv tolv, gick upp och tog en treo och sen gick jag och la mig igen, såg en film och somnade lite. Sen vaknade jag igen och nu sitter jag här, har inte ens klätt på mig än. Funderar på att gå och duscha. Hade tänkt att göra absolut ingenting idag, men empa frågade om jag kunde följa med henne på bio så jag antar att jag får ta och göra det, kan ändå bli ganska trevligt, jenny kanske också ska följa med. Jag saknar att umgås med bara tjejerna någon gång, var ett tag sen nu.

På söndag åker Norge hem, hjälp vad jag längtar! Det känns faktiskt i kroppen av att varje dag vakna och höra hur norskan pratas, dag ut och dag in, för att sedan mötas av minst tre norrmän när man kliver upp. Sånt tar på krafterna kan jag lova. Inte för att det är något fel på norrmän eller så, men att alltid ha folk hemma som inte tillhör familjen är jobbigt, minst sagt. Vad är det med norge och fisk egentligen? Sex av sju dagar serveras fisk, eller ja, jag äter inte fisken men dom gör. Blir man aldrig less? Fisk är inte ens gott. Ah ok, nu börjar det spåra, sitta och skriva blogg om fisk är inte bra, inte alls. Nu ska jag gå och duscha, sen lägga mig i sängen och dö en stund till innan bion. Ta hand om er, kram.

Jag älskar min mamma,
hon är världens bästa vän.




Nå, vad tycks?
Mitt långa äckliga skabbiga hår är borta.



Josefin, jag saknar dig och jag saknar stockholm.
Jag saknar tiderna vi haft tillsammans, ta mig tillbaka dit.
Det är synd att allt bara ska ta slut sådär, men du ska veta att
jag aldrig någonsin kommer att glömma tiderna vi hade tillsammans.
Från barnsben, du och jag tillsammans, jag älskar dig ska du veta. Tack för allt.