det är värt att bli kallad idiot för att gå sin egen väg
Det lönar sig faktiskt inte att vara hemma från skolan egentligen, det blir bara tråkigt senare på dagen när man är rastlös och inte har någonting att göra. Borde plugga jo, men det känns dock inte lika panikartat nu när provet helt plötsligt är på fredag, tack för det. Det är väl nu jag ska skriva om min spännande dag och alla roliga grejer jag upplevt, men det blir ju som sagt lite svårt eftersom jag bara legat i sängen och kollat på tv hela dagen. Orkade verkligen inte fara til skolan idag, gårdagen tog kål på mig tror jag. Det var seriöst jobbigaste skoldagen sen vi började, jag ville bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Dagen har dock ändå varit rätt lyckad, undra vems förtjänst det kan vara? :) Jag borde städa mitt rum, men vem fan orkar göra det egentligen? Det är väl upp till mig hur välstädat jag vill ha det kan man tycka, men det tycker inte min mamma. Jag trivs i stökiga rum, så låt mig ha kvar mitt stökiga rum. Imorgon är det skoljogg som gäller, ser verkligen fram emot det, not! Sen att vi ska springa fem kilometer i kockkläder är väl inte det smartaste som kommits på kanske, det blir ju ungefär som att springa i skoteroverall och hur mysigt känns det efter 5 kilometer? Nej, vi får väl se hur det blir med det. Nu ska jag dö framför tvn och vänta på sex and the city, bai :)
Jag tycker verkligen om dig, det gör jag, du är en bra vän och du bryr dig om mig, men ibland blir det faktiskt för mycket när du ska klaga över allt som händer, varför kan du inte försöka se någonting från den ljusa sidan någon gång? Det finns faktiskt ljusa saker här i livet och om du inte redan vet om det så tycker jag att du ska ge dig ut i världen och ta reda på det. Jag finns här för dig och följer dig genom livet men jag orkar faktiskt inte lyssna på ditt klagande jämt och ständigt. Ibland kanske man ska försöka uppskatta livet lite mer än det du gör, för livet har mycket att erbjuda, man måste bara uppmärksamma det. Tänk på det i fortsättningen är du snäll.
Jag tycker verkligen om dig, det gör jag, du är en bra vän och du bryr dig om mig, men ibland blir det faktiskt för mycket när du ska klaga över allt som händer, varför kan du inte försöka se någonting från den ljusa sidan någon gång? Det finns faktiskt ljusa saker här i livet och om du inte redan vet om det så tycker jag att du ska ge dig ut i världen och ta reda på det. Jag finns här för dig och följer dig genom livet men jag orkar faktiskt inte lyssna på ditt klagande jämt och ständigt. Ibland kanske man ska försöka uppskatta livet lite mer än det du gör, för livet har mycket att erbjuda, man måste bara uppmärksamma det. Tänk på det i fortsättningen är du snäll.