madelene

Det här är patetiskt, jag förstår egentligen inte varför jag fortfarande bor kvar här. Jag hade kunnat vara någon annanstans nu, vart hade egentligen inte spelat någon roll men jag hade sluppit vara just där jag är idag. Ena dagen tror man att man har vänner, som visar sig vara någonting helt annat dagen efter. Jag förstår inte att man går på det gång på gång, det måste bero på att man tror för gott om alla människor, jag tror nog för det mesta att alla människor har hjärtan av guld, men i fortsättningen får jag nog börja tänka om en aning.. Jag kan inte annat än att bli irriterad, allting är så sjukt patetiskt! Egentligen orkar jag inte ens lägga tid på att tänka på det, men det känns som om ilskan försvinner en aning om jag får skriva av mig lite.

Som tur är har man ju trots allt de riktiga vännerna som aldrig sviker. Min mamma, min pojkvän och min bästa vän kommer nog att stå vid min sida så länge jag lever hoppas jag. Det är dom enda människorna som jag vet står kvar där trots all skit. Jag ger er ett stort hjärta.

Nu sitter jag här och försöker dränka mina sorger och min ilska i coca-cola men det funkar väl ungefär lika bra som att fiska utan fiskespö. Jag får helt enkelt försöka med någonting annat, lite battlefield kanske. Hoppas alla har en bättre långfredag än mig, hejdå!

Nu har jag bestämt mig, jag SKA skriva en bok.