madelene

Jag vet inte rikigt hur jag ska känna just nu. Saker och ting kommer säkert att bli bättre men det är väldigt svårt för mig att se dom sakerna just nu i allt det mörka. Jag kommer att tappa två hjärtan som stått mig nära en väldigt lång tid. Varför? Varför händer sånt här? Verkligheten är sur, så är det bara och ibland inträffar saker som är mindre roliga, det vet jag, men det känns hela tiden som om allting drabbar mig. Jag vet inte. Jag hoppas bara på något sätt (vilket som helst) att allt det här en dag kommer att vara positivt och jag vill att alla ska veta att oavsett vad som händer så ÄLSKAR jag mina hjärtan. Väldigt mycket.

Blandade känslor om hemkomsten men mest skönt. Jag får spendera tid med min älskade mor igen och inte minst med mina fina vänner. Gårdagen spenderades med empan och mamma. Vi vinade (jag och mamma) och sen åkte jag och emmy in till Södra och hängde i båten med tina och jocke. Vi åt middag på sjöbodan och sen åkte jag hem och sov. Fan vad trött jag var. Men har man stigit upp klockan fem varje dag under fem veckors tid i princip för att sen vara vaken tjugo timmar innan man går och lägger sig, då har man nog under alla omständigheter rätt att vara trött. Eller snarare levade död. Ikväll kommer den finaste av dom alla hem och förhoppningsvis ska jag spendera natten där. Even if life sometimes feels like shit, Its nice to be home!