madelene

Man kanske inte borde få ångest när man vaknar 10.30 och känner att "Fan vad jag sov länge!" men så är läget just nu. Med tanke på att jag måste börja kliva upp 04.30 igen om bara några dagar så är det inte speciellt bra tajming men man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Nu sitter jag här och ser framför mig hur jag går vilse i sthlm och aldrig mer kommer hem men vi får hoppas att mina illusioner blir bättre än så. Bara make-upen som fattas och sen bär det av mot stan. Rastlösheten är stor och nu måste det verkligen hända någonting på dagarna.. eller på kvällarna. Det är verkligen jobbigt att inte ha några vänner :) Hihi.

Det onda börjar gå över och verkligen arta sig. Tänk om mina framtidsplaner och utsikter verkligen blir så fina som jag hoppas då? Blir det så, så kommer även mitt liv bli awesome. Hoppas hoppas. Bai.