madelene

Om man av någon anledning råkar ramla ner i ett stort svart hål och det verkar helt omöjligt att ta sig upp, då upphör bloggandet. Mitt senaste inlägg publicerades för tre veckor sen, men jag måste säga att jag faktiskt inte mått skit i tre hela veckor men jag har bara inte haft någon lust till någonting.

Studentveckan och studenten är avklarad, jag kan inte riktigt beskriva hur det känns. På ett sätt är det helt underbart att veta att när alla andra börjar om skolan och har gått två veckor och bara vill spy på allting som heter läxor och prov, då har jag förmodligen ett någorlunda roligt jobb att gå till. Jag får börja tjäna mina egna pengar och göra precis vad fan som helst med dom. Samtidigt känns allting så jävla svårt, det hade varit skönt att få gå i skolan åtminstone ett år till utan att behöva bry sig om någonting, bara gå upp på morgonen 07.00 och gå hem igen 15.00 precis som det alltid varit, i tolv år.

Just idag är jag väldigt lycklig, allting känns så jävla fint och jag känner en känsla jag inte känt på väldigt länge, det är underbart! Livet börjar nog ordna upp sig after all. Jag är inte världens hjälte, jag kan inte uträtta mirakel, jag kan inte gå på vatten, nej jag kan faktiskt inte göra någonting speciellt som ingen annan kan, men jag tycker ändå om att vara mig själv, väldigt mycket.

(Ps. Jag saknar dig)