madelene

Hahaha. På något underligt vis lyckas det bli släktträff bland mina blogg-kommentarer.
Nu ska jag äta äpple och spela battlefieldheroes <3 pösss

Tror jag hann få ungefär tre timmars sömn i natt, max. Låg och snurrade runt i flera timmar och när jag äntligen somnat så vaknar jag av armbågar i ansiktet. När jag för andra gången lyckas somna så vaknar jag av läskiga mardrömmar. Jobbigt. Och när strålkastarna gick igång i taket klockan åtta trodde jag nästan det var förgäves att försöka somna om igen, men det gjorde jag och sov till hela halv elva. Nu ska jag snart börja bege mig hemåt för att hjälpa mamma att packa ihop det sista. Packade ner hela mitt rum igår och nu ser det verkligen konstigt ut.. känner inte riktigt igen mig.

PSPSPSPS jag skulle döda någon för makaroner och denniskorv!

Jag vet att jag är usel, riktigt jävla värdelös rätt ut sagt! Men jag måste faktiskt skylla på att mitt internet inte har varit fungerande på.. ja vem vet hur länge. Min "dångel" har nämligen gått sönder vilket resulterar i att jag inte har något internet och effektiv som jag är så har jag inte hunnit inhandla någon ny än och nu börjar det faktiskt kännas smått onödigt med tanke på att vi flyttar om mindre än en vecka. En tvåa på klubbgärdet. Yey! Eller? Jag vet faktiskt inte om jag vill bo på klubbgärdet men det kunde ju varit värre. Hortlax tillexempel, eller älvsbyn. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och just nu ser "det bästa" ut som en krigsarena. Mitt rum är plundrat av kartonger och lådor överallt. "Spara"-kartonger, "Kasta"-kartonger och "Ge bort till kupan"-kartonger. Jösses vad kartonger. Att packa har dock aldrig varit min starka sida. Jag brukar för det mesta kasta ner det viktiga i en väska, hoppas på det bästa och köpa nytt om någonting är glömt. Men det funkar nog inte riktigt likadant nu, därför försöker jag ha lite struktur i mitt packande och fråga mig själv två gånger om jag verkligen inte kommer att behöva grejen innan jag kastar bort den. Men det slutar oftast med sockerkakssmet i hjärnan så då kastar jag allting ändå. Med andra ord är alltså inflyttningspresenter väl mottagna om några ges! Hihi.

Jag har suttit och funderat större delen av dagen idag och någonting som slog mig är hur orädd och icket-ansvarstagande du egentligen är för dina nära och människorna du älskar. Tanken slog mig faktiskt att någon du håller väldigt kär och älskar kan försvinna på en hundradels sekund och när man faktiskt får det svart på vitt så känns det ännu mer overkligt. Jag försöker lära mig själv och hoppas att alla andra också kan försöka lära: älska dina nära så som du aldrig älskat dom förr och visa dom att du på alla plan finns där i alla lägen. Håll dom varmt om hjärtat och låt dom veta att det är äkta kärlek du har att ge. Jag ska försöka göra likadant och förhoppningsvis ger det verkan.

Du är gjord för att leva ditt liv och hade det inte varit meningen att du skulle leva så hade du aldrig blivit född. Ditt liv kan suga och det mesta kan kännas värdelöst. Men vad gör det om hundra år? Livet är en hinderbana, ibland trampar du snett och ramlar men ibland flyger du över dina hinder lekande lätt!

Nja, om man kanske skulle ta och göra någonting vettigt..?
Eller så kanske jag bara tar en kopp kaffe och röker en cigg.
 

                                      Puss /M