madelene

Jag hatar det här. Jag hatar nätter. Nätterna får en alltid att tänka. Man tänker på hur ensam man egentligen är. Hur många runt omkring i världen som ligger och håller om varandra i sömnen eller som ligger och pratar, eller bara kollar på varandra och beundrar varandra. Jag vill ha någon att beundra. Jag vill ha någon att kolla på. Jag vill ha någon att älska. Jag vill vara kär. Känslan av att vara kär måste vara den bästa känslan i världen. Jag har bara varit kär en gång i hela mitt liv men det är nog den största känslan jag någonsin känt. Ibland kan jag inte låta bli att fundera på om jag verkligen gjort rätt val? Alla jag känner intalar mig att jag faktiskt har gjort det och innest inne vet nog jag också att det jag gjorde var det enda rätta. Men det är någonting i mig som inte känns okej. Det är någon del i mig som vägrar släppa taget och inse att livet går vidare. Det är gånger som dom här som jag önskar att det fanns en fjärrkontroll över livet, så man slapp dom här jobbiga nätterna och bara snabbspola förbi allting.