Kämpa, springa och bara slå
2008-10-13 @ 17:04:42 
God dag. Skrivandet är minst sagt inaktivt nu för tiden, jag vill ha en anledning att skylla det på något, men jag måste faktiskt erkänna att det inte finns. Det skulle väl isåfall vara någonting i stil med att det inte finns tid och ork, men det har ni ju hört så många gånger förut. Är mitt uppe i en period på tre veckor med APU. Jag jobbar på Valdino, det kan vara rätt trevligt tycker du, ja, men pröva själv att skala 10 kilo lök under en timme så att tårarna sprutar och du inte ser någonting för att sedan gå med svidande ögon resten av dagen. Nej, jag ska inte klaga. Det är faktiskt ganska trevligt, och allra minst lärorikt. De som jobbar där är underbara <3 Man väljer väl ut sina favoriter. Måste säga att jag hade väldigt förutfattade meningar om de flesta innan jag började, det tar jag tillbak nu. Måste dock säga att jag saknar skolan litegrann, pinsamt men sant. Allting är så lätt när man går i skolan. Man behöver liksom inte tänka på någonting egentligen, bara att anlända till lektionerna i tid och fokusera litegrann iallafall. Jag jobbar resterande dagar av APU:n kväll, alltså börjar jag klockan 15 och slutar så sent som 22. På ett sätt är det väl skönt på sitt vis, man får sova hur länge man vill nästan, och kan vara uppe längre på kvällarna och det passar ju mig perfekt som är en nattmänniska. Däremot missar man hela dagen, när alla andra far hem från skolan, äter middag med familjen, bäddar ner sig i soffan och myser på framför något bra program på tv, då står jag och steker kött eller någonting liknanade. Man kan väl tycka lite vad man vill om det. Känns jobbigt att missa så mycket träningar, men förhoppningsvis hinner jag klämma in två träningar i veckan iallafall mellan all praktik, det får duga. Är trots allt bara två veckor kvar av praktiken nu.
Nu är det verkligen höst ute. Har vaknat ett antal mornar med frost utanför och halka på vägarna. Redan sen tidigare har vi ju insett att hösten är här med tanke på träden som ramlar sönder och alla fina färger på marken, men nu är det faktiskt dokumenterat att hösten verkligen är här, det känns, det hörs och det syns. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Hösten är fin, visst är den det, vem längtar inte efter att få lägga sig framför brasan i källaren, dricka choklad och titta på träden utanför som stormar? Men samtidigt finns den där känslan i kroppen som alltid finns där lagomt till sommarlovet, man vill ta av sig allt som heter kläder och skor och bara springa, så långt man orkar, andas varm lluft, äta glass och känna hur solen bränner på kroppen. Själv föredrar jag vår, då är det aldelens perfekt väder för att vara ute utan att svettas ihjäl och det är precis sådär torr asfalt som man vill ha, inget slask och inget regn. Bara fint väder och härliga ljud av fåglar, barn och joggande fötter mot marken.
I fredags spelade vi våran första match mot Notviken för den här säsongen och jag måste säga att det var en riktigt bra match för att vara första, ska man jämföra den här matchen med tidigare matcher så måste jag säga att det var första klass! Trots att vi förlorade så lyckades vi klättra från 2-0 till 2-2, för att sedan ta övertaget med 3-2. Sedan rasade det bara, vi slappnade av och slutresultatet blev 4-3 till Notviken, men vi jobbade bra och gav inte upp förens matchen var över. Nu är det bara köra stenhårt på de två träningar vi har innan nästa helg, söndag, match i Gällivare. Önska oss lycka till.
Igår låg jag och funderade länge, jag funderade på sånt som enbart en madde kan fundera på, sjuka grejer om allt möjligt och svar på frågor som inte resulterade till ett skit. Meningslös funderation helt enkelt, men det kan vara rätt roande att bara ligga och tänka på massa grejer, för att sen känna hur allting flyter ihop i skallen och man inte hittar någon mening i det man tänker på, men trots det så kom jag fram till en grej.. Min mamma måste vara den starkaste kvinnan på denna jord. Hon har ett tålamod som är värt tusen, hon har mod och styrka för att täcka en hel armé, hon har charm och är världens bästa förebild. Hon är inte för hård men ändå ansvarstagande, hon är inte sur men går inte heller och kvittrar på hela dagarna. Hon bara är, hon är sig själv och hon är världens bästa mamma som jag älskar genom allt.
Nu tänkte jag gå och äta lite middag innan jag ska ta på mig träningskläderna och fara iväg på träning,
ha en trevlig vecka allihop och ta hand om dem ni älskar och bryr er om!
Nu är det verkligen höst ute. Har vaknat ett antal mornar med frost utanför och halka på vägarna. Redan sen tidigare har vi ju insett att hösten är här med tanke på träden som ramlar sönder och alla fina färger på marken, men nu är det faktiskt dokumenterat att hösten verkligen är här, det känns, det hörs och det syns. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Hösten är fin, visst är den det, vem längtar inte efter att få lägga sig framför brasan i källaren, dricka choklad och titta på träden utanför som stormar? Men samtidigt finns den där känslan i kroppen som alltid finns där lagomt till sommarlovet, man vill ta av sig allt som heter kläder och skor och bara springa, så långt man orkar, andas varm lluft, äta glass och känna hur solen bränner på kroppen. Själv föredrar jag vår, då är det aldelens perfekt väder för att vara ute utan att svettas ihjäl och det är precis sådär torr asfalt som man vill ha, inget slask och inget regn. Bara fint väder och härliga ljud av fåglar, barn och joggande fötter mot marken.
I fredags spelade vi våran första match mot Notviken för den här säsongen och jag måste säga att det var en riktigt bra match för att vara första, ska man jämföra den här matchen med tidigare matcher så måste jag säga att det var första klass! Trots att vi förlorade så lyckades vi klättra från 2-0 till 2-2, för att sedan ta övertaget med 3-2. Sedan rasade det bara, vi slappnade av och slutresultatet blev 4-3 till Notviken, men vi jobbade bra och gav inte upp förens matchen var över. Nu är det bara köra stenhårt på de två träningar vi har innan nästa helg, söndag, match i Gällivare. Önska oss lycka till.
Igår låg jag och funderade länge, jag funderade på sånt som enbart en madde kan fundera på, sjuka grejer om allt möjligt och svar på frågor som inte resulterade till ett skit. Meningslös funderation helt enkelt, men det kan vara rätt roande att bara ligga och tänka på massa grejer, för att sen känna hur allting flyter ihop i skallen och man inte hittar någon mening i det man tänker på, men trots det så kom jag fram till en grej.. Min mamma måste vara den starkaste kvinnan på denna jord. Hon har ett tålamod som är värt tusen, hon har mod och styrka för att täcka en hel armé, hon har charm och är världens bästa förebild. Hon är inte för hård men ändå ansvarstagande, hon är inte sur men går inte heller och kvittrar på hela dagarna. Hon bara är, hon är sig själv och hon är världens bästa mamma som jag älskar genom allt.
Nu tänkte jag gå och äta lite middag innan jag ska ta på mig träningskläderna och fara iväg på träning,
ha en trevlig vecka allihop och ta hand om dem ni älskar och bryr er om!