madelene

Nu sitter jag återigen här på fotolektionen och väntar på att få sluta. Det största problemet just nu är nog maten, jag hungrar snart ihjäl tror jag. Med tanke på att det var äckelmat i skolan så är det väl inte så konstigt. Ni kanske har märkt att det inte händer allt för mycket på mina lektioner med tanke på att jag alltid har tid att skriva blogg, och så är det nog. Men för övrigt så har jag faktiskt varit ganska duktig idag. Jag har skrivit ett sämhällsprov på fyra A4-sidor och förhoppningsvis klarar jag det. Var faktiskt inte så svårt som jag trodde att det skulle vara, och man kan väl inte påstå att jag pluggat så mycket som jag borde ha gjort men. Nu är det bara att ta nya tag inför morgondagens prov i arbetsmiljö och säkerhet, kan inte påstå att jag förstår speciellt mycket av det heller. Har läst sidorna i boken ett antal gånger men det går ut lika fort som det går in känns det som. Linjechef, produktchef, VD? Hjälp mig.

Efter skolan ska jag och sara till Valdino och säga hej till dem, så att vi inte kommer helt främmande till APU:n nästa vecka. Känns väldigt skönt att få slippa skolan i fyra hela veckor, APU i tre och lov den fjärde veckan. Någonting att se fram emot, verkligen. Idag ska jag även renbädda sängen, tvätta kläder och måla mitt rum svart för dem som ville veta. Känns faktiskt som att mitt projektarbete börjar arta sig, kändes segt till en början men nu börjar det faktiskt gå framåt. Nu ska jag göra lite nytta innan jag får fara hem, take care.

Det var en seg morgon i morse kan jag påstå. Det var med väldigt tunga ögonlock jag vaknade av en skrikande mamma klockan sju, för att sedan somna om och vakna igen halv åtta. Det tog sin tid, men tillslut tog jag mig upp, klädde på mig och rullade till skolan. Nu sitter jag här på lektionen. Jag måste säga att jag inte överdriver när jag säger att det här är den mest meningslösa lektion på hela veckan. Vi går ut på morgonen det första vi gör för att fotografera i motljus, medljus, bakljus, sidoljus osv. för att sedan komma in en halvtimme senare och lägga in alla bilder på datorn och inte ha en aning om vilka bilder som tillhör vilken kategori. Well, känns skönt med en mjukstart på måndagmorgonen. Nu ska jag lägga in alla mina meningslösa bilder på photoshop och göra om dom. Kanske lägger in några orginalbilder här också. Ha en trevlig vecka. Kram.

Jag har tänkt, igen. Det känns som om jag tänker lite för mycket allt för ofta, vet inte riktigt vad det beror på. När man inte har tillräckligt med underhållning så händer det lätt att man börjar tänka och lätt komma in i fel tankebanor. Jag är väldigt rädd om andra människor och försöker alltid göra det bästa för alla, men är det verkligen så att man ska offra sitt eget liv framför andras? Ska man verkligen lägga sitt eget liv på hyllan för att få någon annan att leva sitt? Vad jag menar med det är att man kanske inte alltid ska bry sig så mycket om alla andra. Vissa människor är grymt bra på att stå på sig och skilja mellan sitt liv och någon annans, men själv är jag inte det. Mår någon i min närhet dåligt av olika skäl så kan jag inte undgå att bry mig, jag måste alltid finnas där för människan och göra mitt bästa för att få människan i fråga att må bra och visst, vissa kan tycka att det är bra, men på kuppen lägger jag ner min själ och min ork i någon annans liv, så att jag inte ens orkar fortsätta mitt eget när jag är klar. Ska det vara så? Jag vet inte, jag är förvirrad.

Ibland undrar jag hur det känns.. Att ha någon som hjälper dig med matteläxan, eller någon som serverar dig frukost på sängen när du fyller år. Någon som skjutsar dig till kompisar eller ringer och hör så att du kommer hem välbehållen. Jag undrar hur det känns att ha någon som pussar dig på pannan och springer runt med dig på ryggen, någon som plåstrar om dig när du ramlat med cykeln. Och aj vad jag har funderat, i alla dessa år. Hur känns det egentligen att ha en pappa? Jag älskar dig mamma, det är du som tagit hand om mig i alla dessa år och har jag klarat mig utan pappa i sjutton år så kan jag klara mig en hel livstid. Det jag beundrar dig mest för är att du alltid funnits där för mig mamma, du har legat vaken med mig på nätterna och läst sagor om och om igen. Du har lämnat och hämtat mig på dagis och skola, du har skjutsat och hämtat fram och tillbak till träningar, du har lagat middag och gått ut med hunden. Du har städat och jobbat. Du har helt enkelt varit som både en mamma och pappa till mig på samma gång. Det beundrar jag dig för. Du har funnits där och stöttat mig i sjutton hela år, och jag finns här för dig med, jag kommer alltid att finnas här för dig. Du är den människa jag värderar högst här i livet och jag hatar den jäveln som lämnade dig ensam med allt jobb för sjutton år sedan. Hoppas han är död. Vi behöver inte honom, jag behöver inte honom.
Det är någonting som är svart, djupt, tomt, ihåligt och ensamt.

Jag målade precis naglarna i genomskinligt nagellack. Det är ungefär så jag känner mig just nu, genomskinlig. Jag är varken svart eller vit. Jag kan inte påstå att jag är glad och lyser som en sol, men inte heller down och bara vill försvinna, absolut inte, så har det inte varit på länge nu. Jag hade kunnat skina som en sol egentligen och vara glad och sprallig som ungefär alla andra dagar den senaste tiden, men så är det inte och anledningen till det är alla människor som bara går runt och låssas som ingenting. Dom bara lever sina perfekta liv i sina små hus med sina underbara familjer och älskar allt och alla. Vad är det för fel på världen? Ser ni inte att det finns folk som har seriösa problem? Ser ni inte att det finns människor som skriker efter er och ber om eran hjälp, och ni vänder er inte ens om. Ni är sorgliga. Om varje människa skulle ägna en ynka minut åt varje ensam och lämnad människa med problem, så skulle världen genast bli så mycket bättre. Ska det grävas självmordsförsök för att världen ska reagera, för att någon ska reagera? Ska man låta det gå så långt så är det ju redan försent. Vill man ta livet av sig inte leva mer, då är man redan död på insidan och vill inte ens leva livet, går det så långt så behöver människorna i fråga inte eran hjälp längre, då är tiden för hjälp redan långt förbi. Istället för att gräva ner er och gömma er, eller bygga upp väggar kring eran egen lycka så hjälp människor, prata, skrik och gör er hörda. Det finns människor som behöver eran hjälp mer än ni tror, eran bästa vän kan ha problem, eran mamma eller eran bror. Jag vet att ni kan hjälpa till, och kan ni inte det så kan ni väl iallafall försöka. Människan skulle inte blivit skapad med känslor som hette "glädje" eller "lycka" om dom inte var till för att användas och utnyttjas. Så snälla, hjälp världen att bli lite gladare, det behövs. Du behövs.

Mitt bloggande är minst sagt inaktivt nu för tiden och man kan ju fråga sig vad det beror på, men det blir inte speciellt mycket tid över nu för tiden. Skola, plugg och innebandyträningar, det är väl ungefär det man orkar med på en dag, sen är man helt slutkörd och vill bara lägga sig ner i sängen och sova till världens ände. Det är ungefär så det känns för mig varje dag, efter en hel dag i skolan så vill jag bara hem och slänga mig i sängen men då finns det ingen tid till det utan då måste man ta tag i pluggandet för att sedan åka och träna i två timmar. Dagarna går snabbt nu för tiden, innan man vet ordet av har ännu ett år gått. Kändes som att det nyss var sommarlov och nu är skolan i full gång igen.

Igår kväll låg jag och funderade, jag saknar människor. Jag saknar människor som jag alltid haft runt mig eller som bidragit med lycka till mitt liv. Det finns speciellt en som givit mig mer lycka än någon annan, det är ovärderligt. Vi träffas aldrig nu för tiden, någon enstaka gång möjligtvis. Det är ganska synd tycker jag, för du gjorde mig lycklig. Dina ord och dina kramar värme verkligen hela mitt hjärta. Ibland önskar jag att allting var som då, att man kunde spola tillbaka tiden och leva livet en gång till. Men så funkar det självklart inte. Ibland är jag glad av att jag "slipper" träffa dig allt för ofta, du var som ett beroende för mig och jag behövde dig mer eller mindre varje dag. Nu för tiden är det annorlunda, nu mår jag bra och klarar mig helt på egen hand men ändå kan jag någon gång i bland tänka på dig och sakna dig som bara den. Det kan göra ont i mig för att jag saknar dig så mycket och då brukar jag skriva att jag saknar dig och få samma svar tillbak. Det värmer lika mycket dagen idag som det gjorde back in the days.

Jag förstår mig inte på föräldrar eller vuxna människor i överlag. Dom klagar och klagar och klagar utan minsta tanke på att dom själv en gång i tiden varit ung och gjorde lite som dom ville. Visst, man skulle inte klara sig utan föräldrar, det är ju konstaterat men kan dom för en gångs skull ha lite medkänsla eller tänka i andra banor? "Nu får du sänka musiken eller byta låt innan jag blir galen" Men vadå, tänk om jag vill lyssna på samma låt tusen gånger om och ha på högsta volym? Vad tänker dom göra åt saken egentligen? Stänga av datorn, ta högtalarna eller radera låten? Big deal ens, istället för att klara så jävla mycket hela tiden så kan dom vä bara införskaffa öronproppar eller själv höja volymen på teven om musiken stör dem så mycket, håller dom sedan på att bli "galen" så kan dom ju gå till psyket eller något, för det är inte mitt problem. Just nu låter det ungefär som att det är världens största grej att sänka musiken men det är det verkligen inte, självklart kan jag sänka musiken, det är ingen konst. Men bara grejen att be mig göra det är ju onödigt. Bara för att dom ber mig så vet dom ju redan svaret, nej. Det är ungefär som att be ett litet barn äta mindre godis, då trycker dom ju självklart in hela påsen i munnen. That's life. Sluta bara bry er och ha lite mindre att klaga över nästa gång. Blir man "galen" av hög musik, vad ska man då inte bli av någonting som är tusen gånger värre? Ja, det kan man fråga sig.

Nu är innebandyn i full gång igen, det känns verkligen skönt att få börja träna igen. Inte för att det är något större fel på promenader med headset på kvällarna, men det blir lite enformigt faktiskt. Laget har mycket bättre sammanhållning den här säsongen och det känns skönt. Får man en dålig start tillsammans så resulterar det oftast i att hela säsongen blir dålig, men just nu funkar det utmärkt. Vi har även fått en ny tränare och hon är verkligen bra men aj vad vi saknar dig Per! Ingen kan någonsin ersätta vad den mannen gjort för oss. Tränar två gånger i veckan och sedan har vi ju flickor 98 som jag tränar två gånger i veckan, dom är verkligen duktiga. Man ser framsteg efter varje träning som går och då blir det ännu trevligare att träna och träffa dom varje vecka. Ja, innebandy är verkligen underbart. Om drygt tre veckor har vi första matchen mot Notviken (?) och det går förhoppningsvis bra. Med rätt inställning brukar det mesta sluta bra.

Och så till dagen, det är återigen fredag och helg. Det känns väldigt skönt. Veckan har gått väldigt lätt känns det som, men det kan bero på att jag missat alla mattelektioner den här veckan och det är väl ungefär dom som förstör hela veckan. Har även försovit mig två dagar i rad nu, perfekt! Inte för att någon bryr sig allt för mycket om det, men det kunde ju ändå vara bra att för en gångs skull komma i tid. Sen jag tappade min två veckor gamla telefon i vattnet så resulterade ju det i att jag inte kan använda alarmet på min mobil och därför inte vakna på morgonen. Försöker dock med jämna mellanrum att använda mammas mobil, men den funkar inge vidare bra den heller, därav försovningarna. Men ikväll är det alltså fredag och då behöver inga alarm ställas inför morgondagen, då är det enbart sova, sova, sova som gäller. Ikväll ska jag och jim till hans farmor och farfars stuga tror jag. Fråga mig inte varför, är fest i stan och alla ska dit, men inte vi, nejdå, vi ska ut i skogen och hänga. Haha. Vi får väl bubbla bubbelpool, spela kort och se på film, som vanligt ungefär. Jag måste även läsa klart min bok som jag håller på med. Såld heter den, värd att rekomenderas för de som inte är allt för känsliga! Vi får se vad som händer med kvällen. Imorgon tänkte jag hinna med att umgås lite med mina vänner som jag inte träffat på över en vecka nu, känns inte ens som att jag hinner med mina vänner nu för tiden bland all skola och träning, och då är det verkligen illa. Men jag tycker fortfarande om er lika mycket som jag gjorde när vi umgicks varje dag ska ni veta. Ni är bäst. Nu ska jag gå och duscha en snabbis, kasta i mig mat och ringa jim. Ha en trevlig helg allesammans.

Hej.
Har minst sagt legat på latsidan dom senaste fem dagarna nu. Har faktiskt inte ens tänkt tanken på att skriva blogg. Att skriva blogg är inte speciellt roligt när man ingenting har att skriva om. Men i slutändan vill man ändå försöka klämma in ett litet inlägg minst två gånger i veckan, enbart för läsarens skull, så det här är till dig!

Skolan funkar fruktansvärt bra nu för tiden faktiskt, inte för att vi haft några prov eller så, men våran första uppsats vi fick i naturkunskap var faktiskt till och med rolig, och det händer inte ofta att jag säger att någontig i skolan är roligt,. Har dock knappt börjat på den, men så långt jag kommit så verkar det helt okej. Idag lagade vi mat hela dagen till någon kokbok som kommer ut i december, fråga mig inte vad den heter för jag har ingen aning. Det var faktiskt ganska skoj, man fick göra lite som man ville och försöka så gott det gick att lägga upp det snyggt, det mesta blev faktiskt bra.

Tror att vi ska göra samma sak imorgon, och då får vi dessutom lite sovmorgon till 10.00! Ser verkligen fram emot det, har börjat 8.10 varje morgon den här veckan nu typ. Jag behöver sömn. Imorgon ska jag även göra hål i tungan, och fråga mig inte hur jag kan få det för min mamma, det är helt emot allt vad hon står för, men aj vad jag fick ett presentkort på hål i tungan av henne när jag fyllde år :) fick även parfymer, hårspray, pengar till nya skor, ljus, plattskärm osv. Var faktiskt en helt okej födelsedag, jag fyllde trots allt bara sjutton. Var tänkt så att det skulle bli tårta och kalas på fredag men för min det så sket det ju sig, med tanke på att jag inte får äta förens på måndag. Önska mig lycka till, har aldrig varit utan mat så länge förut.. haha.

Nu har jag precis ätit nudlar och köttbullar, i brist på både makaroner och spagetti så kan man faktiskt äta nudlar till köttbullarna, det smakar inte så pjåkigt ändå! Sen är det ju lite överkurs att smeta in nudlarna i kebabdressing, men det är ju upp till var och en, haha. Om lite drygt två timmar ska jag och träna innebandy i hortlax, känner inte alls tagget, har bara ont i magen och är trött men förhoppningsvis kommer det lagomt till träningen ska börja. Nu ska jag dampa lite till på msn tills det fungerar och sen ska jag lägga mig och läsa en stund, vi ses!

Och så var det helg igen, veckan har gått fruktansvärt snabbt tycker jag. Har inte ens hunnit skriva blogg. Kan dock bero på att jag varit väldigt trött hela veckan, från skolan och direkt hem till soffan och sovit en stund, sen har jag för det mesta farit ut efter middagen och umgåts med folk. Idag hade vi för första gången servering ut mot gäst, kan väl inte påstå att det gick speciellt bra, haha. Maten tog slut och alla var stressade men det är väl så det ska vara första köksdagen efter ett sommarlov i guess.

Idag ska jag och jim till stugan med mamma och stein, vet dock inte vad vi ska göra där. Finns som sagt inte ens rinnande vatten så det kan bli en utmaning, men vi får väl spela kort och förhoppningsvis hinner jag skriva lite på min uppsats om kanel, meningslöst nog.

Jag vet inte riktigt vad det är som händer med mina bloggar, dom blir allt mer meningslösa. Det känns som om jag redan skrivit om allt som går att skrivas om, alla tankar som bara irriterar mig och gör så att jag nästan sprängs inifrån får jag varken ut i ord eller bokstäver, och allting annat är meningslöst och läsa. Men lugn, jag ska bara fundera en stund och sen kommer världens poet-inlägg, det brukar ju vara min specialité. haha. not. Ha en trevlig helg, puss!

(Jag vet någon som fyller år på måndag, gissa vem?)