madelene

Sista jobbdagen är avklarad, resväskan är packad och det vill jag också vara. Middag med moster och kusin ikväll. HEMRESA IMORGON! Vi ses :)


Hon är den kvinnan som faktiskt får mig att uppskatta det lilla i livet. Hon är den som får mig att se det tända ljuset i ett mörkt rum. Hade det inte låtit så korkat så hade jag sagt att hon är en kopia av mig fast i en äldre version. Det är nog jag som är en kopia av henne. Hon är den som har gett mig liv både fysiskt och psykiskt. Hon är min mamma och min allra bästa vän.

Trisdessen är stor och rastlösheten ännu större. Hade egentligen tänkt göra av med några timmar på stan i shopping-trans men det visade sig att jag redan gjort mig av med någonting viktigare - mina pengar. Suck. Så vad gör man istället då? Man går hem och sätter sig framför datorn i väntan på bättre tider. Ska åka iväg och simma om en timme så förhoppningsvis infinner sig lugnet efter det.. iallafall fysiskt lugn. Jag har stora framtidsplaner nu, jag undrar bara hur jag ska kunna genomföra dom. Nummer ett är att köpa en i-phone för min lön plus födelsedagspengar (om jag får några) och nummer två är att skaffa en lägenhet. Men då behövs nog ett jobb först. Så det får helt enkelt bli nummer 1.5 att skaffa jobb. Nummer fyra är att köpa massa fina möbler (jag har redan skissen på hela lägenheten i huvudet och den är awesome) med lite tur har jag även en man som delar den med mig (både lägenheten och planerna på inredning)

Jag måste säga att dom här fem veckorna har gått så sjuuukt fort. Jag vet inte riktigt vart dom tog vägen och vad jag egentligen har gjort. Det är först nu i efterhand som man kan tänka "aha, nu var det där fem veckor mindre av mitt liv" och man hann inte ens vara med. Jag har bara jobbat och sovit i fem veckor känns det som. Men det kommer det fan att vara värt. Jag kan skratta mig lycklig och sova hur mycket jag vill, med elvatusen kronor rikare när jag kommer hem. Jag tror egentligen att det var meningen redan från början att jag skulle åka till sthlm. Jag har fått ordning på ett och annat i mitt liv som jag förmodligen aldrig skulle kunnat reda upp om jag suttit hemma. Jag har haft tid att tänka och tid att vara för mig själv, på gott och ont. Självklart saknar jag dom människorna jag älskar och det kommer bli det bästa jag gjort på länge att få träffa dom igen, men nu är jag en erfarenhet rikare och det ska jag ta med mig framåt i livet. Jag har faktiskt lärt mig både ett och annat om mig själv under dom här veckorna. Över förväntan.

Nu har jag bara tre punkter kvar på listan av måsten sen är jag så redo man kan bli för att åka hem.
Punkt ett - inhandla barbequesås & kimcheesås.
Punkt två - Äta sushi en sista gång. Missbrukarn.
Punkt tre - Köpa en extra resväska för hemresan.

Nu ska jag lyssna på Oskar <3 för femhundraelfte gången idag och sen försöka snöra ihop ett propert mellanmål innan det är dags att packa simgrejerna och bege sig mot simhallen. Jag hoppas allihop har det jättetrevligt vad ni än håller på med. Jag har hemlängtan. Det kommer kännas underbart när jag sätter mig på flygplanet. Puss /M

Det finns inga ord. Jag har inga ord. Det enda ordet som egentligen kan uttrycka vad jag försöker säga är kärlek. Kärlek till den finaste mannen i mitt liv. Till mannen som varenda dag får mig att älska lite mer, känna lite mer. Känslor är inte min grej. Inte när det gäller att uttrycka dom, men känna dom kan jag bannemig och jag älskar dig min fina!

               ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥      ♥        ♥      ♥


Ack Sundbyberg, jag blev full och gick runt med stilett för din skull, Sundbyberg om du minns mig. Åh Sundbyberg jag var tolv och jag bröt för att göra dig stolt, Sundbyberg för du minns väl.


Då när försommarn kom över grå kapuschong, jag var din, Sundbyberg, ja jag var din. Soldat så ung och så lojal och vi sa "vi blir aldrig som dom från stan, som dom från stan, det är blott dig jag håller av"


Sundbyberg, det gick fort, plötsligt sköt nån en man i min port. Sundbyberg, lugna ner dig nu. Men tack, Sundbyberg, jag är fri och du som trodde det skulle bli vi Sundbyberg, tills jag svek dig.


Sundbyberg, jag försvann, bara knas när de nämner ditt namn. Sundbyberg och det vet du så väl. Men åh Sundbyberg, dom kan dra för jag minns varje bänk varje dag. Sundbyberg, jag blir aldrig som dom från stan.


Jag är alldeles för lojal. Förortsbarn, vi blir aldrig som dom från stan.

Morgonen är seg och ögonen likaså. Låg och snurrade till klockan sex i morse. Vaknade upp av en brummande hårfön tjugo över sex. Någonstans mellan ångest och utmattning somnade jag om och vaknade klockan elva. Känner mig som en zombie. En stor äng med grönt gräs och fina blommor och en väldigt stor sol som lyser på en och färgar huden brun hade gjort mig frisk på en sekund! Nu är det bara hopp i duschen och frukost som gäller sen bär det av till uppsala :) Hoppas alla har en trevlig helg och en trevlig vistelse på LK. Puss!

Det kanske stämmer att man blir mer sentimental om nätterna, vad vet jag? Just nu önskar jag bara att jag var på väärldens röjfest med fina vänner. Jag kan inte ens komma ihåg sist jag konsumerade alkohol och då måste det ha varit ett bra tag sen. Idag är jag dock glad att det är just här jag sitter och inte någon annanstans i det regniga sverige. Hade jag varit hemma nu så hade jag skapat magiska pyamaspartyn med mina brudar, överkonsumerat vin och snackat skit. Precis som det ska vara, speciellt en onsdagkväll som denna. För övrigt är både sushi-middan och limepaj-baket avklarat! Vanillacoke'sdrickande? Check! Ansiktsmask? Check! Nu ska jag vänta på Satc i 1.5 timma och sen går jag väl och lägger mig. PS I LOVE YOU

Pang boom. Nu sitter jag här igen. Vad ska man göra? Jag är rastlös. Jag har inte råd att gå på stan. Jag har inte ork att turista. Borde äta lunch men orkar inte det heller. Sushi till middag, yey! Fjärde gången på två veckor. Sushi-missbruk. Rehab? Mitt inlägg spårar. Jag och min fru åker till aiya napa första september. Någon som vill följa? :) Hem den sextonde. 19-årsdagen spenderas utomlands och jag SKA ha en i-phone. Snälla? Äh. Orka leva. Nu ska jag fläta håret. Jag är awesome och mitt inlägg är spårat :) Komiskt.

Några timmar senare och trehundrafemtio kronor fattigare. Det är inte lätt att vara rastlös. Jag som trodde att det sista jag skulle göra i brist på annat var att shoppa, men jag hade fel. Men ack vad mycket man får för 350 kronor. Hihi. Nu ska jag lägga mig i soffan och tycka synd om mig själv tills filmen börjar klockan nio. Hade det inte varit så långt till seven-eleven hade jag gått dit och köpt banan så jag kan göra en ansiktsmask. Energin kanske infinner sig sen, vi hoppas.

Imorgon vill jag gå på bio och imorgon vill jag baka lime-paj! Så det så.
Imorgon har jag även tänkt att beställa färgade linser och köpa nagellack.
Puss /M

Jag behöver någonting och jag vet precis vad. Man kan inte alltid få det man önskar sig, det har livet lärt mig men vad ska man då ersätta det man vill ha med? Det finns inga perfekta farväl eller fina avsked, så är det bara. Varför måste det finnas avsked och konstiga känslor som aldrig funnits där förut? När "jag älskar dig" övergår till "ha det bra" och när "jag är påväg till dig nu" övergår till "vi ses någon gång" blir jag förvirrad och allting vänds upp och ner. Jag kan inte bestämma mig för om det är en bra eller dålig känsla. Det är en känsla helt enkelt. En känsla som är obehaglig inuti och som egentligen inte ska finnas där. Kan inte någon få den att försvinna. Jag tänker inte beblanda mig med samma känslor igen, det orkar jag inte med. En gång räcker för att verkligen komma ihåg att jag aldrig mer ska försätta mig i samma situation igen men som de gamla och visa säger "det här är bara början på ditt liv och du kommer att vara med om samma känsla tusen gånger till" och jag önskar så innerligt att de kloka och visa för en gångs skull kan ha fel men jag är ganska säker på att det stämmer ganska precis. Men från och med nu, från och med nu är det aldrig mer du. Aldrig mer.

Fortsätt att le, en vacker dag övertalar du dig själv!