I will never be afraid again
Rastlösheten är ju enorm. Det kliar i kroppen. Vad ska jag göra?
Hade jag kunnat så hade jag gått och lagt mig, men det finns ju inte
en chans i världen att jag kan sova nu med tanke på att jag gick upp
klockan 14 idag. Hade det varit bättre väder ute så hade jag tagit en
promenad men det känns inte så lockande i orkan och duggregn.
Jag får helt enkelt lägga mig i soffan och se paradise hotel tills
ögonen blir fyrkantiga och sen får jag ta nästa problem då.
Nu är jag sådär tråkig igen, när jag bara klagar och klagar.
PUSS