madelene

Nu är jag less på att alltid vara den människan som bryr sig om alla andra. Man kan ge och ge en miljon gånger men får inte ett skit tillbak. Det känns helvetes frustrerande att vara den sortens människa som aldrig lyckas koppla bort "bry sig om-känslan" och bara tänka på sig själv ibland. Jag älskar att bry mig om andra människor och jag hade lätt tagit mitt liv för att rädda någon annans alla dagar i veckan men när man försöker och försöker bry sig om någon annan människa och man försöker att hjälpa någon annan människa men människan bara vänder sig om och går så känns det en aning tungt faktiskt. Det känns ungefär som att spotta i motvind för att vara mer specifik. En gång för inte så längesen så var det en människa som sa till mig "jag förstår inte hur du bara kan tänka på dig själv" och det gjorde väldigt ont i mig. Jag har aldrig sett mig som den sortens människa som tänker på sig själv. Man ska inte vara den sortens människa som bara tänker på sig själv. Självklart är det bra att tänka på sig själv ibland och tänka på ditt eget bästa men att älska sitt ego för mycket mår ingen bra av. När den där människan uttalade sig om mig och tyckte att jag bara tänkte på mig själv så ställde jag mig själv frågan "gör jag verkligen det? tänker jag bara på mig själv?" och sen började jag med mitt gamla vanliga överanalyserande. Jag önskar verkligen att dom människorna jag älskar vet om att jag älskar dom och vet om att jag ställer upp för dom alla dagar i veckan, alla timmar om dagen. Men dom människorna som jag bryr mig om och bara får skit tillbaks ifrån, ni kan dra åt helvete. Från och med nu kan ni dra långt åt helvete och aldrig mer komma i min närhet. Jag är färdig med er. Jag är färdig med dig. Från och med nu är jag madelene westerlund, madelene med det stora egot. Jag ska älska mig själv som aldrig förr.